Hanna Bengtsson, som är doktorand i livsmedelsteknologi, har

i sin forskning upptäckt att kostfibrer från främst tomat, men även äpplen, har

lättare att bilda nätverk och därmed även lättare att binda upp vatten. De kan

därför tänkas passa bra för att ge ett livsmedel en fastare konsistens. Fibrer

från morot och potatispulpa, som är en fiberrik biprodukt vid tillverkning av

stärkelse från potatis, klumpar däremot lättare ihop sig, till följd av att de

innehåller mycket av olösligt pektin, ett fiberämne som fungerar som klister

mellan cellerna.För att påverka fibrernas konsistens och nätverksförmåga lät

hon homogenisera, eller finfördela, de olika fiberblandningarna. Därefter

studerade hon dem i mikroskop. Det var där hon såg den stora skillnaden mellan

olika kostfibrer.”Själv tycker jag att det är väldigt fascinerande att det

går att avgöra hur en fibersort kommer att uppträda bara genom att titta i ett

mikroskop. Fibrer från t ex tomat och morot har en helt annan struktur och kan

därför bidra med olika slags smaker och konsistenser till ett livsmedel”,

konstaterar Hanna Bengtsson.Tillsatta grönsaksfibrer påverkar inte bara smak och

konsistens utan ger också ett något mer hälsosamt livsmedel. Livsmedelsverket

rekommenderar att man ska äta 25 – 35 g kostfibrer varje dag, vilket kan vara

svårt att få i sig, eftersom det motsvarar mer än ett kg morötter. Genom att

tillsätta potatispulpa i 100 g korv tillförs 0,6 g kostfibrer.”Den största fördelen är att potatispulpan ger korven en

fastare konsistens och därför påminner mer om vanlig högfettskorv, som också

har en fast konsistens. Så genom att tillsätta fibrer i korven kan man få i sig

lite mer fibrer, samtidigt som man äter en god korv”.